begravningen

nu sitter jag på bussen på väg hem. har vart nere i karlstad, var ju på begravning i går. det var morbror björn som gick bort den i mars. det var nog en av den jobbigaste begravning jag vart med om. att höra min kusin på 10år gråta då kunde jag inte låta bli att gråta. det skärde i hella kroppen på mig. det gjorde så bedrövligt ont. det var inte den vanliga gråten utan mer kvidande sorg.

ett annat kapitel är min släkt på mammas sida. säger bara en sak fy fan. nu är det i klar språk att släkten är upp delad i två läger. men bry mig väll inte så mycket om det. har kontakt med dom jag vill ha av min släkt.

som skt min släkt är komlicerad. min mormor har fått en propp. i samma veva som hon var tvungen att amputera det benen hon hade kvar. och kommer inte i håg så mycket från nu tiden. och är väldigt rörig i huvudet. i och med det så har mamma och åse min moster tagit hand om huset och åse var mormors förmyndare eller vad det heter, hon sköte mormors ekonomi. men nu har mamma och åse lämna över det till dom andra syskonen. efter att dom inte tycker det sköts bra och pratat med mormor om det.

och det jag vill få sakt är att på begraning så gick min andra moster som är i livet fram te mamma och skulle diskutera "lingonstigen" (huset) med mamma. när tessa, åse och mamma stog vid kistan för att ta lite kort på kistan och blommorna. och mamma har skat tidigar till min moster att hon vill inte ha något med det att göra. hur kan man ens tänka på sånt på en dag som denna. men framför allt tar man väll ändå inte upp sånt framme vid kistan. tycker det är sjukt. det visar ju bara hur mycket
man respektera andra.

tycker mamma har gjort rätt i och släppt det hela med mormor nu. nu får dom andra syskonen ta över. dom som har bryt sig så himla mycket om mormor innan hon vart så dålig som är nu........

ursäkta om det är mycket konstigt skrivit. men sitter på bussen nu hem till älsklingen igen. inte den rakaste vägen hem.