allt käns så konstig. käns som om man miss lyckas med allt,även orken är bort lika så lusten av glädjen. man famlar i ett mörker, med endast ljus man har är ett sterin ljus, som så lätt kan blåsas ut.
jag är ledsen har en massa känslor och tankar som far runt i kroppen. försöker nysta upp härvan av trådar men kommer ingen vart. allt käns bara konstigt, helst av allt skulle jag bara vilja gå och gömma mig i en mörk vrå.
ångesten är som ett gnagande monster, huvudverken kommer sakta men säker smygande på en. gråten påminer om sin närvara med bränade heta i ögonen, och nån tår lyckas smitta ut mellan mina förtvivlande blinkning för att få en hejd på dom.
som så många gånger förut så kommer masken på, för att dölja alla förviring av känslor och tankar som in finner sig. lendet fins där på läpparna. men det är ett lende som är skölden mot ens om givning.
det enda man inte kan manipulera det är ens ögon som är en spegelbild av sitt inre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar